Net symtom: net tumör bukspottkörteln
Bakgrund och orsaker
Neuroendokrina tumörer NET är ett samlingsnamn för en typ av hormonproducerande tumörer som oftast uppstår i magtarmkanalen eller lungorna. De flesta tumörerna finns i tunntarmen, många i lungan och andra till exempel i magsäcken, ändtarmen eller bukspottkörteln. De flesta som drabbas av NET är över 60 år och något fler kvinnor än män drabbas. Det finns idag inga klara teorier om vad som orsakar NET. Vad är neuroendokrina tumörer NET? NET, som tidigare kallades carcinoid, startar med en genetisk förändring i en så kallad neuroendokrin cell. Förändringen gör att den börjar växa okontrollerat. Efter en tid, kanske flera år, bildas en tumör. I begreppet NET ryms både en del godartade tumörer och elakartade tumörer, cancer. Cancertumörerna kan sprida sig och skapa dottertumörer, metastaser. Gemensamt är att de här tumörerna oftast producerar hormoner som kan orsaka olika symtom. De neuroendokrina cellerna har egenskaper som liknar både nervcellerna och de endokrina cellerna.
Net symtom:
Net cancer symptom
Finlands Endokrinolog förening rf Mest allmänt förekommer dessa i tunntarmen, blindtarmen och tjocktarmen samt i bukspottskörteln. Tumören kan, beroende på sin lokalisation och spridning, orsaka antingen lokala symtom eller hormonella symtom till följd av deras produktion av tarmhormoner. Kirurgi är den viktigaste och enda botande vårdformen. Vid sidan av kirurgi kan man använda läkemedelsbehandling, som bromsar tumörens tillväxt och hormonproduktion under även lång tid. De viktigaste läkemedlen är s. De neuroendokrina tumörernas karaktär varierar, men i mag- och tarmkanalen förekommer främst relativt långsamt växande tumörer. Tumörernas lokalisation, histologiska drag och möjliga metastaser påverkar tumörens prognos och valet av vårdform. Vad är neuroendokrina tumörer? Neuroendokrina tumörer Neuroendocrine tumor, NET utgår från hormonproducerande celler utspridda i olika vävnader. Dessa tumörer kan man i princip hitta var som helst i kroppen, men den vanligaste platsen är mag- och tarmkanalen.
Net överlevnad
Vanliga behandlingar vid tunntarmscancer är operation biologisk terapi målsökande strålbehandling Behandlingen går ut på att operera bort så stor del av tumören som möjligt. Även lymfkörtlar som ligger nära tarmen opereras bort. Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna. När läkaren i samråd med dig bestämmer en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd. Somatostatinanaloger är läkemedel som liknar ett naturligt hormon i kroppen som heter somatostatin. De hämmar utsöndringen av andra hormoner och minskar på det sättet symtomen. Behandling av adenokarcinom Adenokarcinom i tunntarmen behandlas ofta med cytostatika , cellgifter. Då används ofta samma kombination av cellgifter som mot tjock- och ändtarmscancer. Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
Neuroendokrina tumörer i tarmen
Tunntarms-NET utgår från enterokromaffina celler som i första hand producerar serotonin och vasoaktiva peptider men också tillväxtfaktorer. För att dessa ska ge hormonella symtom krävs en viss tumörbörda men oftast också förekomst av levermetastaser alternativt retroperitoneala eller ovariella metastaser, som inte dräneras via vena portae. Karcinoidsyndromet är således en sen manifestation av sjukdomen. Den klassiska symtomkombinationen vid karcinoidsyndrom är diarré högersidiga hjärtklaffsvitier Diarréerna är ibland voluminösa och vattniga sekretoriska och kan vara frekventa. Flushen kommer attackvis, har blåröd färg och drabbar vanligen övre delen av bålen och ansiktet. Den provoceras ofta av födo- och alkoholintag eller katekolaminfrisättning vid stress eller smärta. I samband med flush-attackerna kan patienten drabbas av allvarligt blodtrycksfall. De vanligaste klaffvitierna är trikuspidalisinsufficiens och pulmonalisstenos vilka i uttalade fall medför högersvikt.