Färdighet förtrogenhet: aristoteles kunskapsformer
Vad är kunskap
Verksamhetens kärna är omvärldsbevakning och fortbildning riktad till de verksamma i skolan. Omvärldsbevakning Vi bevakar ett hundratal nyhetskällor, organisationer och myndigheter. Varje vardag publicerar vi de viktigaste skolnyheterna på vår webb samt sammanfattar dem i kostnadsfria nyhetsbrev. Vi bevakar även vetenskapliga artiklar och tidskrifter. Du kan läsa våra forskningsintervjuer här. Forskningsmagasin Skolportens magasin lyfter fram och fördjupar sig i aktuell forskning med det övergripande syftet att stärka skolans vetenskapliga grund. Vår målsättning är att magasinet ska fungera som en inspirationskälla och bidra till att stärka förskolans och skolans utvecklingsarbete. Läs mer om Skolportens magasin här. Fortbildning Vi anordnar fortbildning för skolans lärare och ledare, både på distans och på plats. Ambitionen är att möta de behov som lärare och skolledare har i sin yrkesvardag genom att erbjuda konferenser och digitala kurser om aktuella skolfrågor.
Teorier om kunskap
Maria Falck De tre aristoteliska kunskapsformerna En av de största föregångarna för olika sätt att se på kunskap är filosofen Aristoteles. Han delade in kunskap i tre former vilka han kallade episteme, techne och fronesis. Dessa tre kunskapsformer lever än idag på många vis kvar, tolkas på olika sätt och appliceras på olika typer av pedagogisk verksamhet i samhället — i olika syften. Episteme innebar för Aristoteles vetandet — den vetenskapliga teoretiska kunskapen, betraktandet som gör det möjligt att beskriva hur världen och samhället är uppbyggda och fungerar. Fronesis innebar klokheten — de mellanmänskliga processer och den praktiska klokhet som behövs i varje samhälle. I dagens samhälle syns dessa aristoteliska kunskapsformer som tre fåror i diskussionen om kunskap, men alla i relation till varandra; vetandet, kunnandet och klokheten genomsyrar alla tre även skolans verksamhet Gustavsson, , Stensmo De fyra F:n Kunskap kan — som beskrivet ovan — innebära många olika saker och det finns kunskaper av många olika slag.
Skolverket
Posted by Skola Samhälle on måndag, januari 15, · 3 Comments Fakta ställs i skoldebatten ofta emot förståelse men hur lyfter skolans styrdokument de fyra F:n? Inte särskilt konsekvent menar Stefan Sellbjer i sin genomlysning och argumenterar för en uppdatering av denna utgångspunkt för våra läroplaner. I det följande beskrivs kursplaner för varje ämne under rubriker som syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Om kunskap kommer till uttryck i just dessa fyra kunskapsformer borde det rimligtvis ge avtryck i kursplanerna. I annat fall blir den mer noggranne läsaren snarare förvirrad än upplyst. Detta kan tolkas som att lärande består i att först kunna räkna upp — mer som fakta, till exempel Afrikas länder, och att den som räknar upp gör det utan förståelse. Återgivande och förståelse är därmed inte något som sker var för sig eller efter varandra, utan samtidigt. Denna tolkning går för övrigt i samklang med hur man inom pedagogiken, och med inspiration av varianter av konstruktivism med rötter i hermeneutik, förstått lärande sedan förra århundradet.
Färdighet förtrogenhet:
Kännedom som kunskapsbegrepp I läroplanen LPO från , som gäller än idag, finns ett avsnitt där fyra olika kunskapsbegrepp nämns. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former — såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet — som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en enhet. Jag berör två frågeställningar i denna text. Eleven får ingen längre exposé, gör inga övningar, får kanske inte ens en läxa. Förtrogenhet kan det alltså inte röra sig om eftersom det inträder efter en längre bekantskap med ämnet. När det gäller kunskapsbegreppet fakta är det mer problematiskt. Fakta är inte det väsentliga i informativ undervisning. Fakta redogörs för, är en del av stoffet men det är inte i detaljerna, som fakta kan tänkas utgöra, som informativiteten finner sitt uttryck.